tisdag 15 mars 2011
But somehow I'm still alive inside You took my breath, but I survived I don't know how, but I don't even care
142.
jag kan inte släppa den tanken.
jag är fruktansvärt besviken men så oerhört lättad och nertyngd på samma gång.
går det?
142 stycken.
allt är så mycket lättare när man sluter ögonen.
nu ska jag sova, om jag kan, vilket jag hoppas.. måste orka med morgondagen...... suck. jag är hungrig och törstig, och för varm. och har ont lite varstans. aja, puss
Senare inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)